Var rätt länge sen vi kom hem från Keb, varför denna uppdatering kommer först nu vet jag inte. Men känns som att man blev helt tagen av dagarna och nästan utsatt för mkt intryck för att kunna reflektera över det hela! Dagarna efter var vi utmattade men samtidigt fyllda av endorfin och personligen (talar säkerligen för min lagkompis också) riktigt nöjd över min insats i tävlingen!!
Här kommer en liten kort resumé över dagarna där uppe:
Från arlanda till vildmarken på några timmar
Vi valde att resa upp så vi skulle komma fram i god tid innan tävlingen som startade på fredagen. Så onsdag morgon flög vi mot Kiruna. Väl där uppe hade vi valt att ta oss kollektivt till Nikkaluokta – ett beslut som jag idag eventuellt skulle reviderat (till att istället köra hyrbil från flygplatsen). Planet synkade inte så bra med buss/skoter vilket gjorde att vi fick ta en längre lunch i Kiruna, men samtidigt fick vi tid att i lugn och hämta våra hyrskidor på Höjdmeter i Kiruna (för övrigt mycket bra butik med trevlig personal).. Men i vilket fall, på några timmar byttes vår miljö från öppet kontorslandskap till total vildmark (nåja, Kebnekaises fjällstation med sin fantastiska omgivning)…
Torsdag
Torsdagen hade vi planerat att bara ta en lugn dag och gå in vår hyrutrustning, kontrollera all packning, och göra allt det andra som krävdes innan tävlingen: obligatorisk utrustningskoll, få karta och nummerlapp etc.. Och sen var det en Sprinttävling på torsdagseftermiddagen som gjorde att vi kunde släppa fokus (och nervositeten) för ett tag.. Imponerande att se hastigheten på eliten, tävlingen vanns av Andre Johnsson. Förhållandena på torsdagen var kallt, blåsigt och vindpackat och utsikterna till fredagen var också starka vindar. På åkarmötet på torsdagkvällen indikerade dock inte på nån avvikelse från den planerade banan..
Fredag
På morgonen var vindarna fortfarande starka och sikten begränsad vilket gjorde att man fick korta ned banan, det var Tuolpagorni som blev struken. Trist tyckte vi då det var en stor höjdpunkt på banan med firning och ett häftigt ner i grytan.. Då vi inte visste exakt hur jobbigt dagen skulle bli så gick vi ut med ett lugnt tempo. Halvvägs genom tävlingen kunde jag dock pusta ut, det här var absolut inga problem. Visst var det jobbigt, men jag hade både kunnat hålla på längre eller ökat på hastigheten på banan.. Så allt slit hade gett resultat! Jag kunde till och med gå och njuta lite lite under banan, både av omgivningarna men också som ett resultat av all träning jag lagt ned! Resultatmässigt låg vi på näst sista plats, mycket nöjda att vi inte låg sist!
Lördagen
Ännu blåsigare än dag1, på morgonen säkert byar på minst 20m/s, kanske ännu starkare på topparna. Väderleksrapporten sa dock avtagande så starten skjöts upp, men kort därefter valde man även denna dag att ändra banan.. Tyvärr till en inte alls lika spektakulär bana som ursprungsbanan, det blev två varv på en rundbana från stationen, bort till jökelbäckens botten tillbaka till stationen och upp till storsten. Tycker synd om alpina klassen som fick köra fyra varv på denna lite halvtråkiga bana.. Tyvärr valde min lagkamrat att bryta så jag lyckades gå med i ett annat lag och vi slutade på en tredje plats. Återigen känner jag mig nöjd över min insats, men med hyfsad styrka kvar och möjlighet att höja tempot.. Dock osäker på om vi hade kunnat slå äventyrarna i lag ”1000% snöskor” som gick i mål nån halvtimme före oss även om vi hade maxat vårt tempo… För övrigt imponerande av dom att springa in på en andra plats.. Lördagen avslutades med en tre rätters bankett på fjällstationen med mat, prisutdelning och övrig trevlig underhållning! Är också mycket imponerad av kvalitén och komforten på fjällstationen, överlag bra mat, grymt bra frukost, och mycket trevlig personal!! Kommer lätt besöka Stf igen!
Nöjda, men riktigt trötta kom vi i säng runt 01 då vi hade ytterligare en dag med åkning kvar innan vi skulle ta skotern tillbaka till verkligheten igen! Lite bilder från söndagen kommer inom kort!
Äventyr med mera 